Ja så har den nya mandatperioden rullat igång och för min egen del innebär det att jag har bytt politikområden; från EU-nämnden och Miljö- och jordbruksutskottet till Skatteutskottet och Finansutskottet. Så från klimat, havsmiljö, EUs jordbrukspolitik, biologisk mångfald mm till pengar och särskilt hur samhället med skatter ska finansiera välfärden, omfördela bördorna mellan rika och fattiga, främja klimatomställning, en restriktiv alkoholpolitik mm.

 Många siffror lär det bli att ta ställning till de närmaste åren men bakom dessa siffror så döljer ju sig människors och naturens väl och ve så det är en stor och spännande utmaning att ta sig an skattefrågorna.

 Hur ska man då se på skatter? Ja det finns ju en hel del kända citat man kan referera till. I en strof av Internationalen sägs det ju att ” Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner” – en text som väl inte känns så bekväm för oss idag i dessa dagar av försvar för välfärdsstaten. Ett annat senare citat är ju den socialdemokratiske socialministern Gustav Möllers uttalande att ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”  – det har ju fortfarande sin aktualitet i meningen att naturligtvis måste de skatteintäkter som staten och kommunerna ta in användas effektivt för avsedda ändamål. Ett tredje mer samtida citat är ju Mona Sahlins ” Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”. Även om jag själv inte skulle använda ordet häftigt så är det naturligtvis så att jag och andra vänsterpartister delar andemeningen i Sahlins uttalande.

 Enligt skattelagstiftningen är ett primärt syfta att täcka det allmännas utgifter, dvs. att finansiera den offentliga sektorn och framför allt det som vi dagligt tal säger välfärden, skolan, vården och omsorgen. Men skatter används också i fördelningspolitiskt syfte och för att styra beteenden ( t ex med avseende på klimat och miljö eller folkhälsan). Skatter kan också användas i stabiliseringspolitiskt syfte, dvs. höjas under tider av högkonjunktur resp. sänkas under lågkonjunktur för att hålla igen respektive stimulera konsumtionen. Dessutom finns ett antal principer hur skatten bör tas ut – såsom ”skatt efter bärkraft”, att det ska finnas en koppling mellan skatt och förmån, att skattesystemet ska vara rationellt, enkelt, kontrollerbart, legitimt, rättssäkert, likformigt mm. Om såväl syftet med skattesystemet som principerna finns det nog en bred enighet även om vi lägger olika fokus på olika delar av systemet.

Mer intressant och politiskt blir det om man börjar gå in och tittat på skatteintäkternas storlek och fördelning. Inte minst eftersom det återspeglar olika partiers ambitioner inom välfärdspolitiken och klimatomställningen. Enligt budgetproppen kommer skattekvoten under kommande mellan 2011 och 2014 ligga på knappt 45% vilket är avsevärt lägre än t ex i slutet på 1980-talet då andelen var drygt 50% – säg en skillnad på ca 5% av BNP eller idag då motsvarande ca 165 miljarder kronor. Eller på ett ungefär motsvarande de skattesänkningar regering Reinfeldt genomfört. Det är mot den bakgrunden intressant att läsa vad den socialdemokratiske statsvetaren och debattören Bo Rothstein häromdagen skrev i en debattartikel med rubrik ”Därför har socialdemokratin havererat”. Rothstein hänvisar i sin artikel till nobelpristagaren och ekonomhistorikern Douglas North, som ” i sin senaste bok (Violence and Social Orders) går till kraftigt angrepp mot idén att en effektiv marknadsekonomi kräver en liten offentlig sektor och låga offentliga utgifter. Tvärtom säger North och hävdar att i länder vars BNP per capita överstiger 20 000 dollar om året är andelen offentliga utgifter i genomsnitt 53 procent av BNP.”  dvs ytterligare ca 100 miljarder kronor per år.    

 Mycket talar för att Rothstein och North har rätt. I utvecklade välfärdssamhällen där invånarna ställer berättigade krav på välfärd, kollektivtrafik, universitet i världsklass så är det både nödvändigt och effektivt med en högre skattekvot än den Sverige har idag och det är därför en huvuduppgift för en Vänster värd namnet att ta strid för en skattefinansiering efter förmåga och som är tillräckligt hög för de politiska mål vi kämpar för.

 Men kan vän av ordning fråga sig: betyder detta att arbetarrörelsen måste börja sjunga den glömda versen i Internationalen igen. Måste en högre skattekvot innebära att ”vi av skatter dignar ner”?

Nej det finns pengar på andra ställen att ta av. Så ökade t ex världens samlade finansiella tillgångar från att vara ungefär lika stor som världens samlade BNP 1980 till att 2007 vara ca 3,5 ggr större – enligt bl a den internationella kreditvärderingsbyrån McKisey – en gigantisk förmögenhetsöverföring genom privatiseringar och skattesänkningar under nyliberalismen och marknadsfundamentalismens guldålder.

Nej vi dignar inte ned under höga skatter – tvärtom om vi gemensamt betalar välfärden genom skatter och samtidigt lever upp till Möllers påminnelse så blir det ett kostnadseffektivt sätt att betala och tar ansvar för den trygghet och frihet som en bra välfärd för alla innebär ja då blir det just häftigt att betala skatt!