Anförande i dagens utrikespolitiska debatt:

Jag är allvarligt bekymrad och besviken över utvecklingen i Turkiet när det gäller mänskliga rättigheter i allmänhet och kurdernas rättigheter i synnerhet.

Turkiet är ju ett ansökarland till EU och har att leva upp till de s k Köpenhamskriterierna där det bl a. framgår av det politiska kriteriet att landet i fråga ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter.

Den turkiska författningsdomstolens beslut att stänga DTP, Demokratiska Samhällspartiet var ju snarast ett hån mot denna formulering. Ur ett turkchauvinistiskt, kemalistiskt perspektiv kan förvisso författningsdomstolen beslut upplevas som stabilt – som ett stabilt hävdande av den kemalistiska synen på Turkiet där andra nationaliteters rättigheter utesluts. Ur EUs perspektiv borde författningsdomstolens beslut tvärtom innebära ett brott i arbetet för att garantera, demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter.

Nu kom tyvärr inte författningsdomstolens beslut som en överraskning för oss som följer utvecklingen i Turkiet och kurdernas kamp för sina rättigheter. Jag deltog som valövervakare i de kurdiska områdena av Turkiet vid lokalvalen i slutet på mars 2009 tillsammans med andra Vänsterpartister, socialdemokrater, politiker från andra länder som Tyskland, Italien, Norge, Danmark, England och från olika människorättsorganisationer. Jag övervakade valet i Mersin en stor hamnstad vid Medelhavet som har en stor kurdisk befolkning, särskilt i stadsdelen Akdeniz.. Vi fick rapporter både från kurder i Mersin och i övriga delar av de kurdiska delarna av Turkiet att DTP:s kandidater motarbetades före valet samtidigt som andra partier gynnades otillbörligt. Trots det gjorde DTP ett starkt val och befäste sina ställningar i städer som Diyarbakir.
Men efter kommunalvalet blev anhängare och medlemmar i DTP föremål för de turkiska myndigheternas förtryck och repression. I stället för att acceptera valutgången lät myndigheterna bara två veckor efter valet arrestera ett 300-tal ledande medlemmar i DTP med krystade juridiska motiveringar eller med stöd i en uppenbart ihålig lagstiftning som kan förvandla varje oppositionell yttring från kurdisk sida till “terrorism” eller “samröre med PKK”.
Den turkiska författningsdomstolens beslut att stänga DTP var dessvärre helt i linje med förföljelserna mot DTP efter valet i mars. Författningsdomstolen förbjöd samtidigt 37 DTP-politiker, däribland partiledaren ­Ahmet Türk och före detta partiledaren Aysel Tugluk att bedriva politisk verksamhet i fem år. Det visar att de mer progressiva, demokratiska krafter som finns också inom det regerande AK-partiet ännu en gång har förlorat en strid mot de reaktionära kemalistiska krafterna.

Författningsdomstolens stängning av DTP är ett slag i ansiktet på de krafter i Turkiet­ som verkar för en fredlig lösning av den kurdiska frågan och riskerar att få myc­ket allvarliga konsekvenser på stabiliteten i hela Turkiet, men naturligtvis särskilt i de kurdiska delarna av landet. Beslutet från domstolens sida gick också stick i stäv med den så kallade demokratiska eller kurdiska öppning som regeringspartiet AKP lanserat, och som åtminstone före domstolens beslut har mötts med försiktigt positiva reak­tioner från kurdiskt håll.
DTP hade majoritet i 99 kommuner och i nio landsting samt 21 mandat i det turkiska parlamentet. Partiet har mycket starkt stöd i de kurdiska delarna och är starka förespråkare av en fredlig lösning av kurdiska frågan, vilket är viktigt att påpeka. Desto mer idiotiskt är det då att stänga partiet. I stället borde naturligtvis det påbörjade kurdiska initiativet stödjas och följas med konkreta förtroendeskapande åtgärder som amnesti för kurdiska gerilla.
Turkiet är ju som sagt ett kandidatland för medlemskap i EU. Mitt parti; Vänsterpartiet välkomnar Turkiet som medlem i EU under förutsättning att Turkiet lever upp till de villkor som EU har formulerat i  Köpenhamnskriterierna. Författningsdomstolens stängning av DTP strider enligt min uppfattning mot EUs Köpenhamnskriterier.

Det är helt oacceptabelt att ett kandidatland till EU agerar på det här sättet och förbjuder ett demokratiskt parti. DTP hade myc­ket starkt stöd av den kurdiska befolkningen och ansträngde sig för att föra en dia­log kring den kurdiska frågan med den nuvarande regeringen.

Stängningen skedde när Sverige fortfarande var ordförande för EU. På en fråga från mig till statsministern före jul förra året i  riksdagen så kritiserade visserligen Reinfeldt att Turkiet förbjuder partier men inte desto mindre ställde sig regeringen Reinfeldt bakom att trots det inträffade fortsätta förhandlingarna med Turkiet om medlemskapet. Och så sent som i tisdags när statsministern avrapporterade det svenska ordförandeskapet i kammaren så ansåg han att förhandlingarna med Turkiet gått framåt. Att anmärkningsvärt uttalande med tanke på vad som hänt.

Hälsning vid konferens om Dersim idag i Stockholm:

Kära vänner

Tack för inbjudan till denna viktiga och innehållsrika konferens om Dersim-massakern mot kurder och aleviter 1937 och 1938. Vänsterpartiet har arbetat för det kurdiska folkets rättigheter i riksdagen i mer än 30 år. Min företrädare från Uppsala i riksdagen Oswald Söderqvist var den förste att motionera om den kurdiska frågan redan 1977 och vi fortsätter detta arbete. T ex tog jag initiativ till en riksdagsmotion om erkännande av Anfal-kampanjen i södra Kurdistan för något år sedan.

Dagens konferens har gett min ny kunskap om Dersim massakern och de anföranden vi hört idag från historiker bekräftar även andra beskrivningar om Dersimmassakern eller -folkmordet  som jag tagit del av.  Oavsett om det var en massaker eller ett folkmord så är det den turkiska staten – eller kanske mer precist den kemalistiska staten som är ansvarig för de bestialiska brott som skedde under denna massaker/detta folkmord. Särskilt bestialiskt var kvävningen av kvinnor och barn genom rök från eldar vid de grottors ingångar som barnen och kvinnorna hade sökt skydd i. Det framgår också klart av olika handlingar att det var den högsta ledningen i Turkiet som beordrade armen att genomföra dessa fruktansvärda förbrytelser.

Det är mycket viktigt att sanningen kommer fram så långt som möjligt om Dersimmassakern och att den turkiska staten tar sitt ansvar för ditt inträffade. Det är naturligtvis viktigast för kurder och alaviter som är ättlingar till offren. Men det är också viktigt för möjligheten till en fredlig lösning på den kurdiska frågan i Turkiet. Det är naturligtvis viktigt för den turkiska staten att göra upp med sitt förflutna men det är också viktigt för hela det internationella samfundet. Massakern/folkmordet i Dersim 1937/38 får inte glömmas med hänvisning till de stora talens tyranni. De tiotusentals offren i Dersim måste också få sitt erkännande.

Den turkiska regeringen under AK-partiet inledde för något år sedan den s.k. kurdiska eller demokratiska öppningen där man sa sig vilja inleda en dialog med kurderna för en fredlig lösning.  Dessvärre har den turkiska staten handlat helt motstridigt i och med beslutet att stänga DTP. Så det är en lång väg att gå  för att nå den fredliga lösningen på den kurdiska frågan.

Men vi kommer att fortsätta vårt arbete för kurdernas rättigheter och jag kommer att diskutera med mina partikamrater vilka initiativ vi kan ta i Sveriges riksdag för att stödja ert arbete för att uppmärksamma offren i Dersim 1937/38.