Är Islands sak vår?

26 Februari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Nyss hemkommen från ett studiebesök med riksdagsgruppens ekonomilag till Island för att lära oss mer om det ekonomiska och politiska läget i det minsta nordiska landet ställer jag mig frågan hur Sverige och de övriga länderna kan stödja Island och islänningarna. Är Islands sak vår?

I oktober 2008 kollapsade nio tiondelar av det isländska banksystemet när deras tre storbanker; Glitnir, Landsbanki och Kaupting gick i konkurs och förstatligades i kölvattnet av finanskrisen och en enorm finansiell expansion från de isländska bankernas sida. Nu sitter den isländska staten där med notan i knät. Från att ha varit skuldfri är den isländska bruttoskulden nu ca 120 % av BNP och nettoskulden ca 90% av BNP. Den rödgröna regeringen som består av socialdemokrater och de vänster-gröna har tvingats att genomföra stora nedskärningar i offentliga utgifter och skattehöjningar. 

Många privatpersoner har hamnat i akuta betalningssvårigheter när deras bostadslån som tagits i utländsk valuta efter devalveringen av den isländska kronan blivit  avsevärt högre. I flera fall är nu lånen högre än marknadsvärdet för en bostad som inte går att sälja eftersom efterfrågan är så låg.

Den mest akuta frågan just nu dock givetsvis hur den sk Icesave-frågan ska lösas. Den brittiska och holländska regeringarna kräver den isländska staten på ersättning för de garantier som den holländska respektive brittiska regeringarna betalat ut till sina medborgare som förlorade sina besparingar i de isländska bankerna. Den isländska regeringen har försökt omförhandla det avtal som alltinget till slut godkände men som den isländske presidenten vägrade att signera med hänvisning till de stora folkliga kraven på en folkomröstning i frågan. Just nu ser det ut som folkomröstningen kommer att äga rum 6 mars och att ett nej i folkmröstningen är att vänta med fortsatt ovisshet och antagligen ovilja från utländska banker och andra investerare att satsa sina pengar i Island.

Sverige och de andra nordiska länderna har avtalat att stödja Island med lån i detta akuta läge. Internationella valutafonden IMF har också att avtal med stödlån. Hur dessa lån är kopplade till varandra och vilka åtaganden som krävs av Island finns det olika åsikter om. Klart är dock att de nordiska lånen och alltså även det svenska är förknippat med att krav på att “Island ska leva upp till sina internationella åtaganden”, vilket i sin tur tolkas av de flesta  som att Island måste betala till Storbrittanien och Holland för att lösa Icesaveskulden.

Den isländska regeringen säger att de kommer att leva upp till sina internationella åtaganden inklusive att  betala tillbaka Icesaveskulden, frågan är bara till vilka villkor, hur snabbt, till vilken ränta etc.

I hela denna svåra och sammansatta situation anser Vänsterpartiet att Sverige, liksom för övrigt Polen och Föröarna redan gjort, ska låna ut sina pengar utan att kräva att villkoren för Islands återbetalning av Icesaveskulden är klar. Det skulla vara en lättnad för Island att veta att Sverige och förhoppningsvis ävende andra nordiska länderna kan sluta villkora vårt stöd till lösning av konflikten mellan Island och Storbrittanien och Holland. Det handlar också om i detta sammanhang en mindre summa. Ett samlat nordiskt klargörande skulle stärka den rödgröna regeringen och underlätta för de fortsatta diskussioner som måste föras med Storbrittanien och Holland men även i övriga internationella sammanhang.

Island har stora naturtillgångar i form av främst sin billiga, klimatvänliga geotermiska energi, sitt fiske och sin storslagna natur som lockar många turister. Sverige borde kunna utöka sitt samarbete med Island inom dessa områden, t ex när det gäller kunnandet inom geotermisk energi. Globalt sett en betydande energikälla. Sverige med sitt ingenjörskunnande, sina industrier, sin erfarenhet av fjärrvärme mm skulle tillsammans med de isländska erfarenheterna kunna utveckla avancerade tjänster inom detta område till gagn för såväl våra egna länder som andra länder med geotermitillgångar.

Heja Enköping!

20 Februari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Det är ett mångfasseterat förtroendeuppdrag att vara riksdagsledamot. Utskottsarbete, kammardebatter, möten med skolklasser, deltagande i demonstrationer, studiebesök, utlandsresor, debattartiklar mm mm. Men det inre partiarbetet är minst lika viktigt och det är alltid så trevligt och intressant att besöka lokalorganisationerna i det egna distriktet.

I lördags besökte jag partikamraterna i Enköping och fick förtroende att fungera som mötesordförande vid årsmötet. Och det var glädjande att konstatera att där rådde god ordning och framåtanda. Styrelsen kunde redovisa en välskriven och innehållsrik verksamhetsberättelse och kassören en ekonomi under kontroll och med utrymme för en förvalskampanj med annonser i lokalmedia, användning av webben etc under mottot Heja Enköping!

Vid mötet antogs också listan till fullmäktigevalet och media kom och förevigade kandidaterna.

I allt ett exempel på ett fint folkrörelsebaserat arbete för partiet, Enköpingsborna och vår gemensamma framtid.

Heja Enköping!

Turkiet bryter mot kurdernas demokratiska rättigheter

17 Februari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Anförande i dagens utrikespolitiska debatt:

Jag är allvarligt bekymrad och besviken över utvecklingen i Turkiet när det gäller mänskliga rättigheter i allmänhet och kurdernas rättigheter i synnerhet.

Turkiet är ju ett ansökarland till EU och har att leva upp till de s k Köpenhamskriterierna där det bl a. framgår av det politiska kriteriet att landet i fråga ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter.

Den turkiska författningsdomstolens beslut att stänga DTP, Demokratiska Samhällspartiet var ju snarast ett hån mot denna formulering. Ur ett turkchauvinistiskt, kemalistiskt perspektiv kan förvisso författningsdomstolen beslut upplevas som stabilt – som ett stabilt hävdande av den kemalistiska synen på Turkiet där andra nationaliteters rättigheter utesluts. Ur EUs perspektiv borde författningsdomstolens beslut tvärtom innebära ett brott i arbetet för att garantera, demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter.

Nu kom tyvärr inte författningsdomstolens beslut som en överraskning för oss som följer utvecklingen i Turkiet och kurdernas kamp för sina rättigheter. Jag deltog som valövervakare i de kurdiska områdena av Turkiet vid lokalvalen i slutet på mars 2009 tillsammans med andra Vänsterpartister, socialdemokrater, politiker från andra länder som Tyskland, Italien, Norge, Danmark, England och från olika människorättsorganisationer. Jag övervakade valet i Mersin en stor hamnstad vid Medelhavet som har en stor kurdisk befolkning, särskilt i stadsdelen Akdeniz.. Vi fick rapporter både från kurder i Mersin och i övriga delar av de kurdiska delarna av Turkiet att DTP:s kandidater motarbetades före valet samtidigt som andra partier gynnades otillbörligt. Trots det gjorde DTP ett starkt val och befäste sina ställningar i städer som Diyarbakir.
Men efter kommunalvalet blev anhängare och medlemmar i DTP föremål för de turkiska myndigheternas förtryck och repression. I stället för att acceptera valutgången lät myndigheterna bara två veckor efter valet arrestera ett 300-tal ledande medlemmar i DTP med krystade juridiska motiveringar eller med stöd i en uppenbart ihålig lagstiftning som kan förvandla varje oppositionell yttring från kurdisk sida till “terrorism” eller “samröre med PKK”.
Den turkiska författningsdomstolens beslut att stänga DTP var dessvärre helt i linje med förföljelserna mot DTP efter valet i mars. Författningsdomstolen förbjöd samtidigt 37 DTP-politiker, däribland partiledaren ­Ahmet Türk och före detta partiledaren Aysel Tugluk att bedriva politisk verksamhet i fem år. Det visar att de mer progressiva, demokratiska krafter som finns också inom det regerande AK-partiet ännu en gång har förlorat en strid mot de reaktionära kemalistiska krafterna.

Författningsdomstolens stängning av DTP är ett slag i ansiktet på de krafter i Turkiet­ som verkar för en fredlig lösning av den kurdiska frågan och riskerar att få myc­ket allvarliga konsekvenser på stabiliteten i hela Turkiet, men naturligtvis särskilt i de kurdiska delarna av landet. Beslutet från domstolens sida gick också stick i stäv med den så kallade demokratiska eller kurdiska öppning som regeringspartiet AKP lanserat, och som åtminstone före domstolens beslut har mötts med försiktigt positiva reak­tioner från kurdiskt håll.
DTP hade majoritet i 99 kommuner och i nio landsting samt 21 mandat i det turkiska parlamentet. Partiet har mycket starkt stöd i de kurdiska delarna och är starka förespråkare av en fredlig lösning av kurdiska frågan, vilket är viktigt att påpeka. Desto mer idiotiskt är det då att stänga partiet. I stället borde naturligtvis det påbörjade kurdiska initiativet stödjas och följas med konkreta förtroendeskapande åtgärder som amnesti för kurdiska gerilla.
Turkiet är ju som sagt ett kandidatland för medlemskap i EU. Mitt parti; Vänsterpartiet välkomnar Turkiet som medlem i EU under förutsättning att Turkiet lever upp till de villkor som EU har formulerat i  Köpenhamnskriterierna. Författningsdomstolens stängning av DTP strider enligt min uppfattning mot EUs Köpenhamnskriterier.

Det är helt oacceptabelt att ett kandidatland till EU agerar på det här sättet och förbjuder ett demokratiskt parti. DTP hade myc­ket starkt stöd av den kurdiska befolkningen och ansträngde sig för att föra en dia­log kring den kurdiska frågan med den nuvarande regeringen.

Stängningen skedde när Sverige fortfarande var ordförande för EU. På en fråga från mig till statsministern före jul förra året i  riksdagen så kritiserade visserligen Reinfeldt att Turkiet förbjuder partier men inte desto mindre ställde sig regeringen Reinfeldt bakom att trots det inträffade fortsätta förhandlingarna med Turkiet om medlemskapet. Och så sent som i tisdags när statsministern avrapporterade det svenska ordförandeskapet i kammaren så ansåg han att förhandlingarna med Turkiet gått framåt. Att anmärkningsvärt uttalande med tanke på vad som hänt.

EUs 2020 strategi – ett förhastat, oförankrat, högerprojekt i det blå

8 Februari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Vid samråd med statsminister Reinfeldt i EU-nämnden i morgon ska EUs nya s.k. 2020-stategi diskuteras. Den ska ersätta den misslyckade Lissabonstrategin, vars mål var att öka konkurrenskraften, tillväxten och fördubbla antalet jobb till 2010 och att EU skulle bli ledande i världen.

 Kommissionen förväntas att i februari presentera sitt meddelande om 2020- strategin. Men utifrån de arbetsmaterial från kommissionen som föreligger framgår att den tänkta strategin kommer att fokuseras till tre områden:

  • Att skapa ett mervärde för tillväxt och konkurrenskraft som automatiskt ska leda till nya jobb. Här ingår forskning och satsning på den digitala ekonomin. Men också på mer av flexibilitet och anpassning av arbetskraften till företagens behov.
  •  Att öka delaktigheten för alla genom vidareutbildning, kreativitet, innovation  och företagaranda.
  •  Att öka konkurrenskraften och sammanlänka den med miljövänligare ekonomi.

 Strategin hänger också samman med det förslag till djupgående förändringar av långtidsbudgeten som nu diskuteras inom EU. Kommissionen vill skära ner på de tunga utgifterna (jordbruk och strukturfonder). Men motståndet är starkt från stora jordbruksländer och i EU-parlamentet.

 Man måste fråga sig om det under den finanskris som fortsatt råder i Grekland och andra EU-länder är klokt att forcera fram en ny strategi som riskerar att misslyckas på samma sätt som Lissabonstrategin. Snarare måste EU som Europafacket påpekat under de närmaste kanske fem åren  behöva återhämta sig från den ekonomiska krisen och konkret arbeta med arbetslöshetsproblemen. Den gemensamma sektorns grundläggande betydelse för EU:s utveckling finns inte med och jämställdhet, kamp mot socialt utanförskap, minskade klyftor, fattigdomsbekämpning saknas.

USAs ekonomi inte hållbar

2 Februari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Kanske inte någon nyhet direkt men jag läste i bladet i morse att president Obama går till kongressen med ett budgetförslag med ett planerat underskott på 11 biljoner 332 miljarder kronor eller motsvarande 10,6 % av landets BNP.  Och då finns naturligtvis inte kostnaderna för försämrad miljö, social utslagning mm inräknad. Dessutom är USA världens största ekonomi med en enorm inre marknad så att USA borde inte vara lika känslig för den globla lågkonjunkturen som små exportberoende länder.

Länder och stater mäts verkligen efter olika måttstockar. Om Sverige skulle uppvisa ett sådant underskott skulle “marknaden” spekulera mot den svenska kronan, räntorna skjuta i höjden och finansminister Borg ha EU-kommissionen efter sig. Men när det gäller USA så verkar “marknaden” mest lita på USA vapenarsenal.

Glöm inte offren för massakern i Dersim 1937/38

24 Januari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Hälsning vid konferens om Dersim idag i Stockholm:

Kära vänner

Tack för inbjudan till denna viktiga och innehållsrika konferens om Dersim-massakern mot kurder och aleviter 1937 och 1938. Vänsterpartiet har arbetat för det kurdiska folkets rättigheter i riksdagen i mer än 30 år. Min företrädare från Uppsala i riksdagen Oswald Söderqvist var den förste att motionera om den kurdiska frågan redan 1977 och vi fortsätter detta arbete. T ex tog jag initiativ till en riksdagsmotion om erkännande av Anfal-kampanjen i södra Kurdistan för något år sedan.

 

Dagens konferens har gett min ny kunskap om Dersim massakern och de anföranden vi hört idag från historiker bekräftar även andra beskrivningar om Dersimmassakern eller -folkmordet  som jag tagit del av.  Oavsett om det var en massaker eller ett folkmord så är det den turkiska staten – eller kanske mer precist den kemalistiska staten som är ansvarig för de bestialiska brott som skedde under denna massaker/detta folkmord. Särskilt bestialiskt var kvävningen av kvinnor och barn genom rök från eldar vid de grottors ingångar som barnen och kvinnorna hade sökt skydd i. Det framgår också klart av olika handlingar att det var den högsta ledningen i Turkiet som beordrade armen att genomföra dessa fruktansvärda förbrytelser.

 

Det är mycket viktigt att sanningen kommer fram så långt som möjligt om Dersimmassakern och att den turkiska staten tar sitt ansvar för ditt inträffade. Det är naturligtvis viktigast för kurder och alaviter som är ättlingar till offren. Men det är också viktigt för möjligheten till en fredlig lösning på den kurdiska frågan i Turkiet. Det är naturligtvis viktigt för den turkiska staten att göra upp med sitt förflutna men det är också viktigt för hela det internationella samfundet. Massakern/folkmordet i Dersim 1937/38 får inte glömmas med hänvisning till de stora talens tyranni. De tiotusentals offren i Dersim måste också få sitt erkännande.

 

Den turkiska regeringen under AK-partiet inledde för något år sedan den s.k. kurdiska eller demokratiska öppningen där man sa sig vilja inleda en dialog med kurderna för en fredlig lösning.  Dessvärre har den turkiska staten handlat helt motstridigt i och med beslutet att stänga DTP. Så det är en lång väg att gå  för att nå den fredliga lösningen på den kurdiska frågan.

Men vi kommer att fortsätta vårt arbete för kurdernas rättigheter och jag kommer att diskutera med mina partikamrater vilka initiativ vi kan ta i Sveriges riksdag för att stödja ert arbete för att uppmärksamma offren i Dersim 1937/38.

 

Tillsätt en finanskommission!

21 Januari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Finanskrisen fortsätter att slå mot arbetslösa, sjuka och fattiga världen över. Även om den mest akuta krisen är över är läget mycket allvarligt i mindre europeiska länder som Island, Grekland och Lettland. Också stora länder som Storbritannien och Spanien ligger illa till med stora underskott. Samtidigt fortsätter de stora bankerna att betala ut bonusar till sina direktörer. Något rejält måste göras.

Regleringen av de finansiella marknaderna har utarbetats av en snäv krets av företrädare för dels olika länders finansdepartement, tillsynsmyndigheter och representanter för branschen.  Det är naivt att tro att finansbranschens önskemål sammanfaller med vad som är bäst för samhällsekonomin. Den finansiella sektorn och dess reglering är alltför viktig för att skötas av en snäv krets av teknokrater och branschföreträdare. En bred parlamentarisk utredning – en Finanskommission –  behövs för att förutsättningslöst se över den finansiella sektorns reglering.

Rättvisa skatter kan också ge fler jobb

19 Januari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

Lennart Hedqvist (m) fortsätter att försvara jobbskatteavdraget. Nu senast på UNT:s insändarsida 17/1.

http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=2-AV_ID=1003818,00.html

Men han undviker att redovisa kostnaderna för jobbskatteavdragen och diskutera alternativ användning av pengarna. Finansminister Anders Borg hävdar att jobbskatteavdraget ger 70 000 fler jobb på lång sikt. Jobbavdraget kostar ungefär 70 miljarder om året i förlorade skatteinkomster, alltså 1 miljon kronor per jobb! För det skulle man utan problem kunna anställa två sjuksköterskor. Jobbavdraget, dvs. lägre skatt på löneinkomster innebär samtidigt en straffbeskattning för arbetslösa, sjuka, pensionärer och föräldralediga. Det är ett orättvist skattesystem som regeringen Reinfeldt infört. Lika inkomster ska förstås beskattas lika. Nej jobbskatteavdraget ska avvecklas och istället kan pengarna användas till fler jobb, starkare försäkringar och ett rejält höjt grundavdrag.

För de som är sjuka eller arbetslösa skulle ett höjt grundavdrag innebära en rejäl skattesänkning. Enligt Vänsterpartiet så blir det t ex ca 2000 kronor mer i månaden att leva på för den som är långtidssjukskriven. Dessutom räcker pengarna även till höjning av taken i själva försäkringssystemen vilket ju gynnar de med högre inkomster. På samma sätt vill vi avskaffa straffbeskattningen av pensionärer och i stället ge en rejäl skattesänkning genom ett höjt grundavdrag. För en typisk pensionär med inkomst- och tjänstepension handlar det om 600 kronor mer i månaden.

Genom ett rättvis skattepolitik skapas även utrymme för större satsningar på välfärden och klimatinvesteringar. Satsningar som ger riktiga jobb!

Jordbrukspolitiskt program

12 Januari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

anser jag och andra att Vänsterpartiet behöver utarbeta. En motion om detta är på väg till kongressen i maj.

I motionen skriver vi bl a

Jordbruket i Sverige, Europa och i hela världen står för den helt dominerande livsmedelsförsörjningen och har samtidigt en avgörande betydelse för miljön, klimatet, fattigdomsbekämpningen, landsbygdsutveckling, biologisk mångfald och djurhållning.

Samtidigt som människan är helt beroende av jordbrukets förmåga att producera livsmedel så medför dagens högproduktiva jordbruk olika negativa konsekvenser.

Världens köttproduktion står t ex totalt för i storleksordningen för 20 % av världens utsläpp av växthusgaser och jordbruket bidrar i hög utsträckning till övergödning av vattendrag, sjöar och hav.   

I Sverige och övriga EU-länder styrs jordbruket av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). CAP är en av grundpelarna i EU och står för den största enskilda budgetposten inom unionen. Nuvarande jordbrukspolitik inom EU gäller tom 2013 men diskussioner om CAP efter 2013 har redan påbörjats.

EU-kommissionen beräknas redovisa ett meddelande om CAP:s långsiktiga utformning under andra halvåret hösten 2010 för samråd inom unionen. Ett konkret lagförslag väntas senast sommaren 2011 i samband förslag till budgetram för perioden efter 2013.  

En viktig fråga som kommer att diskuteras särskilt i samband med översynen av CAP är tillhandahållandet av gränsöverskridande kollektiva nyttigheter inom jordbruket som rent vatten, biologisk mångfald, klimatförbättrande åtgärder mm. som sägs motivera gemensam finansiering.

Vänsterpartiets grundhållning när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken är att den bör åternationaliseras vilket, eftersom Sverige är nettobetalare till EU, skulle frigöra ekonomiska resurser. Dock måste man inom en tänkt åternationalisering av jordbrukspolitiken antagligen avsätta en del statliga medel till stöd för jordbruket och utvecklingen på landsbygden bl. a av konkurrensskäl.

Det är troligt att det kommer att dröja innan jordbrukspolitiken har förts tillbaka till medlemsländerna. Vänsterpartiet behöver därför också utveckla sin politik vad gäller utformningen av CAP efter 2013. Kanske kan en ökat nationellt beslutsutrymme skapas när det gäller åtgärder för landsbygdsutveckling och de kollektiva nyttigheterna.

Vi anser också att partiet behöver diskutera och formulera sin syn på ekologiskt/hållbart jordbruk, djurhållning, köttproduktion och – konsumtion, jämställdhet inom jordbruket mm samt inte minst hur den gemensamma jordbrukspolitiken bör utformas för att stödja ett hållbart jordbruk i utvecklingsländerna.

Stöd Ship to Gaza

9 Januari, 2010 av Jacob Johnson Inga kommentarer »

 

Vid torgmöte på Stora torget i Uppsala idag sa jag bl a:

Vi är samlade idag för att hedra offren för Israels anfallskrig mot Gaza för ett år sedan, för att uttrycka vår solidaritet med det palestinska folket, för att protestera mot Israels krigspolitik och för att kräva att Sverige, EU och det internationella samfundet vidtar åtgärder så att Israel måste inleda förhandlingar för en rättvis fred mellan Palestina och Israel. Vi är samlade för att uttrycka vårt stöd för Ship to Gaza och för att uppmana Uppsalaborna att stödja detta humanitära projekt för stöd till den lidande befolkningen i det inspärrade Gaza.

 

Den 27 december 2008 inledde Israel urskillningslösa beskjutningar av Gazaremsan. Israels anfallskrig under de kommande 22 dagar skulle få katastrofala följder för Gazas 1,5 miljoner invånare och skapa en humanitär katastrof. Mellan 300 och 400 barn, och flera hundra vuxna som inte deltog i striderna, fanns med bland de drygt 1 400 palestinier som dödades av de israeliska styrkorna. Åtskilliga tusen civila skadades och över 100 000 palestinier blev hemlösa. Hela områden på Gaza-remsan lades i spillror när 20 000 byggnader träffades av granater. På den israeliska sidan dog 13 människor, tio var soldater i strid och tre av dem var civila som dog till följd av raketattacker från palestinska grupper från Gaza.

 

Under Gaza kriget dog alltså ca 100 gånger fler palestinier än israeler. Ja det är nog en ganska bra siffra för att beskriva både hur mycket värre palestinierna drabbas och hur man ska se på skuldbördan för konflikten – Israel och dess allierade har hundra gånger större ansvar för situationen än palestinierna.

 

Efter kriget tillsattes en internationell oberoende undersökningskommission, ledd av den sydafrikanske domaren och forne krigsbrottsåklagaren Richard Goldstone.

 

I den 600 sidor långa rapporten bedömdes både Israel och Hamas ha gjort sig skyldiga till krigsbrott, men det är framför allt Israel som får utstå svidande kritik när kommissionen gör bedömningen att ockupationsmakten använde oproportionerligt mycket våld under kriget och att man inte vidtog tillräckliga åtgärder för att undvika civila dödsoffer.

 

Vänsterpartiet anser att Goldstone-rapporten ska överlämnas till den internationella krigsförbrytardomstolen i Haag så att de skyldiga för krigsförbrytelser under Israels anfallskrig mot Gaza-remsan kan ställas inför rätta.

 

Förutom allt mänskligt lidande i form av död och skador ledde Israels militära angrepp mot Gazaremsan till fysiska skador på infrastruktur och byggnader för åtskilliga miljarder kronor. Det kommer att ta decennier innan Gaza återhämtar sig från den kris som två veckors israelisk attack skapade. Det är hög tid att Israel ekonomiskt ställs till svars för den förstörelse som man gång på gång åsamkar Palestina.

I Gaza lever befolkningen fortfarande med följderna av att Israel bombade sönder vatteninfrastrukturen. Idag är därför 90–95 procent av det tillgängliga vattnet på Gazaremsan otjänligt och Israel tillåter inte att utrustning förs in för att förbättra situationen.

Tillgången och fördelningen av vatten är en av de centrala frågorna i konflikten. Amnesty International har i en rapport visat att de drygt 450 000 illegala bosättarna på Västbanken konsumerar mer vatten än de 2,3 miljoner palestinierna i området. Medan en palestinier i genomsnitt har tillgång till knappt 70 liter vatten per dag så konsumerar israeler i genomsnitt mer än 300 liter. Israels vattenpolitik har därigenom blivit ett medel att stärka ockupation av Västbanken och Gaza samt utbyggnaden av bosättningarna.

 

EU:s linje att terrorstämpla Hamas och inte föra samtal med alla parter är orimlig. Tvärtom kommer fortsatta förhandlingar vara meningslösa så länge det palestinska folkets demokratiskt valda representanter inte tillåts sitta med vid förhandlingsbordet.

 

Sverige bör återuppta kontakterna med Hamas och med kraft verka inom EU och FN för att Hamas inkluderas i fortsatta förhandlingar.

 

Att Europeiska unionen år efter år ”betonar vikten av att gränserna till Gaza öppnas”, ändrar tyvärr inte situationen för palestinierna. Inte så länge Israel fortsätter ignorera EU:s kritik och EU aktivt fortsätter att inte sätta tyngd bakom sitt budskap. Israels kollektiva bestraffning av Gazas befolkning fortskrider som vanligt, i strid med folkrätten.

 

Det skulle dock vara möjligt för Sverige och EU att sätta en betydligt större press på Israel. Om en fredlig utveckling ska vara möjlig att uppnå i regionen måste även EU använda sig av alla tillbuds stående medel, inklusive ekonomiska sanktioner, för att förmå ockupationsmakten Israel att respektera folkrätten.

 

Vi har i dagarna kunnat läsa också hur Egypten stoppar hjälpsändningar till Gaza. Egyptens agerande måste kritiseras även om det är Israel som är huvudansvarig för situationen för lokalbefolkningen i Gaza.

 

Det palestinska folket situation båda i Västbanken och på Gaza är helt oacceptabel och en skamfläck för det internationella samfundet. Vi måste fortsätta att kräva av Sveriges regering, av EU, av USA, av FN att

 

Blockaden av Gaza hävs

Att muren rivs

Att nya bosättningar på ockuperad palestinsk mark stoppas

Att befintliga bosättningar på palestinsk mark återlämnas till Palestina

Att Östra Jerusalem ska kunna bli huvudstad i ett självständigt Palestina

Att de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sina hem erkänns

 

Stöd Ship to Gaza!

Leve Palestina!